Abu Masʿūd ʿUqbah ibn ʿAmrū al-Anṣārī al-Badrī, må Allah vara nöjd med honom, berättade att Allahs sändebud, frid och välsignelser vare över honom, sade: ”En av de saker som människor verkligen har uppfattat från profetians första ord är: ’Om du inte känner skam, så handlar du som du vill.'” [Återberättad av al-Bukhari]
Sammanfattning
Detta hadith lyfter fram vikten av skam (ḥayā’) som en grundpelare i en människas moraliska och religiösa karaktär. Profeten ﷺ lärde att en äkta känsla av skam fungerar som en naturlig inre spärr som hindrar oss från att begå ogudaktiga handlingar. Om en person inte känner skam inför sina handlingar, så har han i praktiken ”frihet” att agera på eget bevåg, vilket indikerar en brist i den moraliska medvetenheten.
Kommentarerna till hadithen betonar att:
- Skam som moralisk kompass:
En känsla av ḥayā’ är inte bara en social norm, utan en viktig del av den inre Guds medvetenheten. Det är just denna känsla som hindrar oss från att trampa över de gränser som vår tro sätter.
. - Friheten utan skam:
Om någon saknar denna inre skam, är denna frihet inte en belöning, utan snarare ett tecken på en allvarlig brist – att personen inte har internaliserat de etiska och religiösa värdena som ska vägleda alla handlingar.
. - En vägledning för självrannsakan:
Hadithen uppmanar individen att reflektera över sin egen moraliska känsla. Om man inser att man inte känner skam där man borde, är det ett varningstecken på att ens religiositet och etik behöver stärkas.
Sammanfattningsvis instruerar hadithen oss att en sann och robust tro inte bara yttrar sig genom de yttre handlingarna utan också genom en innerlig skam och moralisk medvetenhet. Denna känsla fungerar som en ständig påminnelse om att hålla sig inom de gränser som Allah har satt och att vår frihet är begränsad av vårt ansvar att köpa in detta etiska arv.
