Ibn ’Abbas & sökande efter kunskap
Det är rapporterat från ’Abdullâh bin ’Abbaas [må Allâh vara nöjd med dem] att han sade:
”Efter att Allâhs Sändebud [Sallallahu ’aleihi wa Sallam] hade gått bort, sade jag till en man från Ansar:
”Kom, låt oss fråga [och lära från] Profetens följeslagare, må Allâhs frid och välsignelse vara över honom, för de finns många utav dem idag.”
Han svarade:
”Jag är förvånad över dig Ibn ’Abbas, tror du verkligen att folk behöver dig när det finns så många utav Profetens följeslagare?”
Så han blandade inte in sig själv i detta strävandet, men jag sysselsatte mig med att fråga [följeslagarna om saker]. Om jag hörde om en hadith som rapporterades av en man, gick jag till honom och om han tog sin eftermiddags vila så lade jag ner mitt klädesplagg och låg ute och väntade på honom, medan vinden blåste sand i mitt ansikte. Mannen kom ut [för Dhuhr] och såg mig i det tillståndet, och han utropade:
”O brorson av Allâhs Sändebud! Vad har fört dig hit? Du skulle ha sänt efter mig och jag skulle ha kommit till dig!” Jag svarade:
”Snarare så är det jag som ska komma till dig [för att söka kunskap].” Sedan frågade jag honom om hadithen som jag hade hört talas om.
Mannen [som jag från början bjöd in att söka kunskap med mig] förblev som han var, och när han såg hur människor samlades omkring mig [för att söka kunskap] sade han:
”Sannerligen, denna unga man var mer inteligent än mig.”Ad-Daarimi, As-Sunan 2/129.
