HHUR EN PÄRLA UTVECKLAS
När nyheterna om den Kristna armén som hade brett ut sig vid horisonten för att utplåna Islam nådde honom, gick Abû Qudaamah ash-Shaamee fort till mimbaren i moskén. I ett kraftfullt och känslomässigt tal tände Adû Qudaamah folkets önskan att försvara sitt land, vill sträva för Allâhs skull. Medans han lämnade moskén och gick ner i en mörk och avlägsen gränd stoppade en kvinna honom och sade, ”as-Salaamu alaykum wa Rahmatullaah!” Abû Qudaamah stannade och svarade inte. Hon sade salam igen och tillade, ”så här ska inte rättfärdiga människor uppföra sig.” Hon klev fram ur skuggan. ”Jag hörde dig i moskén när du uppmuntrade de troende att gå ut o kämpa och allt jag har är detta…” Hon gav honom två långa flätor. ”De kan användas som tyglar till en häst. Kanske Allâh skriver mig som en av dem som kämpade för Hans skull.”
Nästa dag när den Muslimska byn gick ut för att konfrontera korstågets armé sprang en ung pojke genom samlingen och ställde sig vid hovarna av Abû Qudaamahs häst. ”Jag ber dig vid Allâh att tillåta mig följa med armén. En del av de äldre krigarna skrattade åt pojken. ”Hästarna kommer att trampa på dig,” sade de.
Men Abû Qudaamah tittade i hans ögon och pojken frågade igen, ”Jag ber dig vid Allâh, tillåt mig att följe med.” Abû Qudaamah sade, ”På ett villkor, om du blir dödad så kommer du ta med mig till Jannah bland dem som du är tillåten att förmedla för.” Den unga pojken log. ”Det är ett löfte.”
När de två arméerna möttes och striderna blev mer intensiva frågade den unga pojken som satt på Abû Qudaamahs häst, ”Jag ber dig vid Allâh att ge mig tre pilar.” ”Du kommer förlora dem!” Pojken sade igen, ”Jag ber dig vid Allâh att ge mig dem.” Abû Qudaamah gav honom pilarna och pojken tog dem. ”Bismillâh!” Pilen flög iväg och dödade en romare. ”Bismillâh!” Den andra pilen flög iväg och dödade en till romare. ”Bismillâh!” Den tredje pilen flög iväg och dödade en tredje romare. Plötsligt träffads pojken av en pil i bröstet – han ramlade av hästen. Abû Qudaamah hoppade ner vid hans sida och påminde pojken under hans sista andetag, ”Glöm inte löftet!” Pojken sträckte sig till sin ficka och tog ut en påse och sade, ”Snälla, ge detta till min moder.” ”Vem är din moder?” frågade Abû Qudaamah. ”Kvinnan som gav dig sina flätor igår.”
Tänk på denna Muslimsh. Tänk på hur hon nådde denna nivå av Taqwa när hon offrade sitt hår när den finns andra kvinnor idag som gör samma sak för att imitera kafir idoler och hennes son när andra kvinnor skulle dö så länge deras söner stannar hemma. Sannerligen, hon spenderade sitt liv i lydnad till Allâh och när tiden för provet kom, klarade hon sig. Och inte bara det utan hennes barn lyste med samma skönhet av Iman, barn som hon själv uppfostrat.
Väldigt ofta – och kanske har vi i vår tid glömt mycket av Sunnahn – så riktas alla lektioner, khutbas och föreläsningar till Muslimska män. Vi har glömt att från Hadyn – vägledningen och sättet av Rasul Allâh [Sallallâhu ’aleihi wa Sallam] var att avsätta en speciell dag i veckan för att lära kvinnorna. Kvinnor brukade komma fram till honom under Hajj, på gatan, även i hans hem och fråga honom frågor om Deen [religionen]. Vid Eid bönen, efter att han talat till männen, brukade han ta med Bilal och gå till kvinnosektionen och tala till dem. Allâh uppenbarade en hel surah vid namnet an-Nisa – Kvinnor. Och en annan vid namn – Maryam. Och en tredje vid namn Mujaadalah – Hon som vädjar. För att återuppliva denna Sunnnah ska detta tal idag bli riktas till de troende kvinnorna, al-Mu’minaat.
Kära syster, kära moder, kära dotter. Alla människor söker efter lycka och glädje och jag är säker på att du inte är ett undantag. Vart finns den lyckan och glädjen då? Och vart och när vill du ha den lyckan? Vill du ha lycka, vill du ha ”roligt” i detta liv på bekostnad av nästa liv? Eller är det i nästa liv, när du möter Allâh som du vill vara lycklig?
Vart du än går så kommer du finna ett vimmel av människor, media och kultur som svär på att lycka är lyckan i Dunya. Är detta verkligen lycka då? På Domedagen kommer Allâh ta den ”lyckligaste” kafir personen och doppa honom i Jahannam – Helvetet. Sedan kommer Han fråga honom, ”Har du någonsin sett någon lycka?” Kafir personen kommer säga, ”Aldrig!”
Nej, lycka är endast lyckan i nästa liv oavsett vad som händer i Dunya. Allâh kommer föra fram den mest prövade människan på Domedagen och doppa honom i Jannah – Paradiset. Sedan kommer Han fråga honom, ”Har du någonsin sett sorg?” Och den personen kommer svara, ”Aldrig!”
Men tro inte att denna lycka och glädje är exklusiv för endast nästa liv. Mycket av det är också bundet till detta liv. Lyssna och förstå Allâhs ord;
”Den man eller kvinna som gör gott och lever rättskaffens och som har tron skall Vi skänka ett gott liv och Vi skall bestämma deras [slutliga] belöning efter deras bästa handlingar.” [Surah an-Nahl 16:97]
Kära syster, du måste förstå att du eller någon annan kan föras in i Helvetet! Vid Allâh, vi är inte bättre än Fatimah, dottern av Rasul Allâh [Sallallâhu ’aleihi wa Sallam]. Och han sade till henne,
”O Fatimah dotter av Muhammad, be mig om vad du vill ha från min rikedom, för jag kommer inte vara till nytta för dig inför Allâh.”
Vilket innebär att det spelar ingen roll om du är min dotter, om du inte arbetar för Jannah, att säga att till Allâh att min pappa är den och den kommer inte hjälpa dig på något sätt.
Islam är full med många Mu’minahs som uppfyllt deras taqwa av Allâh. När andra tjejer sätter upp affischer på kafir sångare eller kafir atleter eller kafir skådespelare bör du sätta upp affischer i ditt hjärta på Fatimah och andra Mu’minahs.
Aasiyah, Faraos fru. Hennes iman [tro] på Allâh blomstrade i skuggan av någon som sade, ”Jag är din Herre, den Högste!” När nyheten nådde Farao om sin frus tro slog han henne och beordrade sina vakter att slå henne. De tog henne utomhus i den skållande middags hettan, band hennes händer och fötter och slog henne oavbrutet. Vem vände hon sig till? Hon vände sig till Allâh! Hon bad,
“Min Herre, bygg ett hus för mig I Paradiset och rädda mig från Farao och hans handlingar och rädda mig från de människor som överträder!”
Det är återberättat att när hon sade detta så öppnades himlen för henne och hon såg sitt hem i Paradiset. Hon log. Vakterna tittade förvånat – hon blir torterad och hon ler? Frustrerad beordrade Fararo att ett stenblock skulle hämtas och kastas på Aasiyah för att krossa henne till döds.
Men Allâh tog hennes själ innan stenblocket hämtades och hon blev ett föredöme för alla troende män och kvinnor tills slutet av tiden:
”Och som ett [efterföljansvärt] exempel för de troende har Gud framhållit Faraos hustru, som bad: ”Herre! Bygg en boning åt mig i paradiset i Din närhet och skydda mig mot Farao och allt [det onda] han har gjort och skydda mig mot alla dem som ständigt begår orätt!”” [Surah at-Tahrim 66:11]
När vi pratar om Jihâd och Shuhadaa’ [martyrer], vet du vem den första Muslimen i Islam som blev dödad i Allâhs väg var? Det var Somayah, mamma till Ammar. När Abû Jahl hörde om hennes Islam och hennes man Yaasir och hennes son Ammar, piskade han dem och slog dem.
Han slog dem så mycket att när Rasul Allâh [Sallallâhu ’aleihi wa Sallam] passerade förbi dem när de genomgick detta test av deras iman så sade han till dem,
”Var tålmodiga O familj av Yaasir för ni har ett bestämt datum [när ni ska inträda] Jannah!”
En dag när Abû Jahl slog Somayah vägrade hon avsäga sin tro, vilket gjorde Abû Jahl rasande. Han tog ett spjut medans hon låg på den brännande sanden, tittandes upp mot himlen, och han stack spjutet igenom hennes mellangärde. Hon var den första i sin familj och hela Ummahn att möta Allâh som en martyr.
Kära Syster, våra förebilder kommer från Qur’an. Du kanske har hört historien om pojken och kungen. När hela byn blev Muslimer genom den unge pojkens död beordrade kungen att en enorm eld skulle tändas och alla som inte lämnade sin religion skulle brännas levande. En Mu’minah stod med sin bebis över elden. Hon tittade på sitt barn, sökandes efter sitt barns svaghet och oskuld, hon övervägde att vända tillbaka. Bebisen sade till henne,
”Vad väntar du på moder, gå framåt för du är på sanningen!” Hon nickade. Sedan blev hon med bebisen i sina armar puttad till sin död.
”De ville hämnas på dem enbart därför att de trodde på Gud, den Allsmäktige, som allt lov och pris tillkommer, Han som äger herraväldet över himlarna och jorden. Men Gud är vittne till allt.” [Surah al-Burudj 85:8-9]
Och kära syster, dina förebilder kommer till dig från idag. Precis som hennes sönder berättar, en äldre kvinna i ett Muslimskt land beslutade att all fåfänga som normalt pågår i kvinnliga samlingar inte var någonting för henne. Så hon vände sig till bönen och bad på natten och i hennes höga ålder fann hon sig själv ropa efter sina söner en natt i sitt bönerum. Hennes son berättar, ”Jag kom in och hon var i sajdah och sade till mig att hon var förlamad!”
Hennes söner tog henne till läkarna och hon började ett rehabiliteringsprogram, men det fanns väldigt lite hopp. Hon beordrade sedan sina söner att ta hem henne igen, ta henne tillbaka till sitt bönrum, ta henne tillbaka till sin sajdah. Medans hon bad till Allâh i sin sajdah kom natten och hon ropade på sin son. “Astawdi’ukallaah alladhee laa yadee’u wa daa’i’uh – Jag lämnar dig i tillit till Allâhs och när någonting lämnas i tillit till Allâhs är det aldrig förlorat.” Hon dog i sin sajdah.
Hennes muskler stelnade i den positionen och de var följaktligen tvungna att tvätta hennes kropp medans hon var i sajdah. De bad Janazah för henne medans hennes kropps var i sajdah. De bar henne till gravplatsen medans hennes kropp var i sajdah.
De begravde henne medans hon var i sajdah. Och Profeten [Sallallâhu ’aleihi wa Sallam] sade att vi kommer alla att återuppväckas på det vi dog, så hon kommer att bli återuppväckt på Domedagen i sajdah till Allâh Jalla Jalaaluhu wa taqaddasat asmaa’uhu – därför att det var så hon levde och det var så hon dog.
Det finns många andra berättelser som vi känner till om starka troende mödrar, fruar och systrar och många, många som endast Allâh vet om. Var än en halaqah pågår är de Muslimska kvinnorna överlägsna i antal jämfört med männen.
Vid American Open University är den överväldigande majoriteten av studenterna Muslimska kvinnor. Gå till en Islamisk lärar- eller skolkonferens, gå på en lektion och du kommer att se misspassningen av systrar till bröder. Ibland är det sorligt att se alla dessa bröder som saknar den motivation som många Muslimahs har. Men om det finns ett gott tecken mitt i allt detta så är det – insha Allâh – att dessa systrar kommer att uppfostra en armé av troende män och kvinnor i den kommande generationen. Allâhu Akbar!
När Imam Ahmad fortfarande var liten dog hans far. Han brukade berätta för sina studenter om det arbete som hans mor gick igenom för att uppfostra honom och han brukade be för henne. Under de kalla Baghdad nätterna brukade hon gå upp långt före honom för att värma vattnet så att hennes son Ahmad kunde göra wudu till fajr.
Sedan svepte hon in honom i filtar och sig själv i sin Jilbaab, sedan vägledde hon honom genom de mörka, kalla gränderna för att komma till moskén långt innan fajr så att hennes son skulle få en bra plats på lektionen. Hennes son Ahmad, vid den åldern för årskurs 2 eller 3, satt hela dagen lång och studera Qur’an och Sunnah och hon brukade sitta och vänta på honom att bli klar så att hon kunde följa honom säkert hem igen. Vid sextonårsåldern förberedde hon pengar och mat till honom och sade, ”Res för ditt sökande av kusnkap.” Han åkte till Makkah, Madina och många andra platser och mötte många stora lärda. Hon uppfostrade Ahmad att bli en av de fyra stora Imamerna i Islam.
Kära Syster, efter allt detta, fråga en icke-Muslim vad han vill från dig? Vill han att du ska bli befriad? Befriad från vaddå? Från Allâh och Hans Sändebud? Från Qur’an och Sunnah? Från Jannah? Från denna deen som Allâh valt för dig?
Och vad kommer han att ge dig i gengäld? Lycka? Vid Allâh, han äger ingen lycka att ge. Kommer han ge dig kärlek och skydd från straffet i graven och från portvaktarna av Helvetet och från döden? Varför vill de befria unga vackra kvinnor? Varför vill de inte befria de äldre?
Varför vill de inte befria de infödda? Varför vill de inte befria de intagna? Varför är deras måltavla en ung, smal, lång kvinna [deras definition av skönhet] mellan åldern 13-28? Och varför är deras första mål att få dig att ta av din hijab?
Kom ihåg den vännen [om du nu anser honom/henne att vara en vän], väldigt noggrant, för utan tvekan, vid Allâh, den personen kommer vara din bittraste fiende på Domedagen:
”Den Dagen skall de som förut var nära vänner bli varandras fiender, [alla] utom de som fruktade Gud.” [Surah az-Zukhruf 43:67]
En kafirah sammanfattade exakt vad de tycker om kvinnor, ”Det är inte vem du är utan vad du har på dig och hur du set ut!” Och lyssna på Fabian , en fransk ”modell” [av vaddå?], när hon spottar på modeindustrin, “Modehusen gjorde mig till en skyltdocka, en trä idol. Uppdraget: att manipulera hjärtan och förändra tankar. Jag lärde mig att vara värdelös, tom på insidan och att vara kall. Vi lever i en värld av smuts i allt vad smuts kan betyda.”
När Profeten [Sallallâhu ’aleihi wa Sallam] stod vid Arafah och gav sitt avskedstal sade han till Ummahn, ”Behandla kvinnor med vänlighet!” Historien återberättat att i Europa, samma år som Islam sade detta, grälade det Kristna prästerskapet om kvinnan var en människa eller ett djur! Dessa präster är förfäderna till de kuffar som nu vill ”befria” dig…
Det finns mycket mer att säga. Jag ska avsluta med rådet av Rasul Allâh [Sallallâhu ’aleihi wa Sallam] till varje Muslimsk moder, dotter och fru:
”Om kvinnan ber sina fem [böner, salah], fastar sin månad [Ramadan], skyddar sig själv [från att begå zina] och lyssnar på sin make kommer det bli sagt till henne, ”Inträd Paradiset från vilken port du vill!””
Syster, det är där du vill vara.
”Troende! Svara när Gud och [Hans] Sändebud kallar er till det som skall förnya ert liv! Ni bör veta att Gud träder emellan människan och hennes eget hjärta och att det är till Honom ni skall samlas åter.” [Surah al-Anfal 8:24]
Allâh och Hans Sändebud kallar dig till liv. Kära syster, svara!
Källa: revertit.blogg.se
