Detta är Muslimens stil
Abdullâh bin Mas’ood [radiyAllâhu ’anhu] sade:
”Den troende ser sin egen synd som om han / hon sitter vid foten av ett berg och fruktar att för att det kanske faller på honom, medans syndaren ser sina synder som en fluga som landar på hans näsa, som han bara viftar bort.” [al-Bukhari, as-Saheeh, The Book of Supplications, Kapitlet om Tawbah.]
Ibn Hajar citerar i hans kommentarer, i Fath al-Baari:
Ibn Abi Jumrah sade:
”Orsaken för detta [fruktan] är att den troendes hjärta är upplyst; så när han ser någonting från honom själv som går emot det som han lyser upp sitt hjärta med, så är det väldigt oroande för honom.
Visdomen bakom att ge exemplet av ett berg är att en person kan möjligtvis finna en väg att fly från andra faror, men om ett berg faller på en person överlever han inte. Kortfattat, den troende styrts av fruktan [för Allâh] i enlighet med styrkan av hans imaan; därför känner han sig inte felaktigt säker om att bli straffad för hans synder.
Detta är Muslimens tillvägagångssätt: han fruktar alltid och kollar sig själv, hans goda gärningar är små för honom och han fruktar även de små dåliga gärningar han gjort.
