Fastan under varma dagar
as-Salaam Aleikum wa rahmat Allâh wa barakatuh,
Kära syskon, detta år så börjar fastan under sommaren vilket innebär att en del dagar kan vara väldigt varma. Så, vi hoppas att detta inlägg kan belysa fördelarna med fasta under varma dagar och vara en bra uppmuntran för er;
”…Och bland de handlingar av dyrkan vilkas belöning multipliceras under hettan är fastan, p.g.a. törsten som man upplever i hettan mitt på dagen.
Det är därför som Mu’adh bin Jabal beklagade sig på sin dödsbädd över att han inte längre skulle uppleva denna törst [mitt på dagen], precis som andra tidiga Muslimer.
Och det är återberättat att Abu Bakr brukade fasta på sommaren och inte på vintern och ‘Umar gav rådet till sin son på sin dödsbädd, ”Försök att uppnå karaktärsdragen av tro,” och den första han nämnde var att fasta i den intensiva sommarhettan.
Och al-Qasim bin Muhammad sade att ’Aa’isha brukade fasta i den intensiva hettan, och han blev frågad, ”Vad drev henne att göra detta?” Han svarade, ”Hon tog nytta från dagarna innan hennes död.”
Och en del av de rättfärdiga kvinnorna brukade välja de varmaste dagarna för fasta, de sade, ”Om priset är lågt, då kommer alla köpa,” vilket innebar att hon ville göra de handlingar som endast några få klarade av p.g.a. hur svårt det var att utföra dem, och detta är ett tecken på de höga ambitioner som dessa kvinnor hade.
Och Abu Musa al-Ash’ari var på en båt när han hörde någon ropa, ”O passagerare, stå upp!” Och han sade detta tre gånger. Så Abu Musa sade till honom, ”Hur ska vi stå upp? Ser du inte vart vi är? Hur ska vi kunna stå upp?” Så han som ropade sade, ”Låt mig berätta om en regel som Allâh föreskrivit till Sig: den som blir törstig [av fastan] för Allâhs skull på en varm dag har rättigheten hos Allâh att få sin törst släckt på Domedagen.” Så Abu Musa brukade vänta efter de dagar som var så heta att man kände att man höll på att kokas, och han fastade dessa dagar.
Ka’b sade att Allâh sade till Musa, ”Jag gjorde det ålagt Mig Själv att den som är törstig för Min skull kommer få sin törst släckt på Domedagen,” och andra sade att det är skrivet i Torah: ”Ett glatt budskap till den som är hungrig i väntan på Domedagen då han kommer få sin hunger tillfredsställd, och ett glatt budskap till den som är törstig i väntan på Domedagen då han kommer få sin törst släckt.”
Al-Hasan sade, ”En jungfru i Paradiset kommer att tala till en wali av Allâh medans han ligger med henne på en strand vid en flod av honung i Paradiset samtidigt som hon ger honom ett glas med den sötaste drycken, och hon kommer att fråga honom, ”Vet du vilken dag som Allâh gifte bort mig till dig? Han Såg dig en lång sommardag när du var törstig under hettan mitt på dagen, och Han tillkallade Änglarna och Sade:
”Titta på Min slav. Han har lämnat sin fru och njutning och mat och dryck för Mig i hans önskan efter vad Jag har till honom. Vittna om att Jag har Förlåtit honom,”
och Han förlät dig den dagen och gifte dig med mig.”
Och när ’Amir bin ’Abd Qays gick från Basrah till Sham så brukade Mu’awiyah be honom säga vad han behövde. Men han vägrade be honom om något och sade till slut, ”Allt jag behöver från dig är att skicka hettan av Basrah till mig för att göra fastan svårare, eftersom det är för lätt i ditt land.”
Och al-Hajjaj var på en resa mellan Makkah och Madinah. Han tog fram sin middag och bjöd en beduin att äta tillsammans med honom, och beduinen sade, ”Jag har blivit bjuden av En som är bättre än dig och jag har accepterat inbjudan.” Han frågade, ”Vem är det?” Mannen svarade, ”Allâh erbjöd mig att fasta, och jag fastade.” al-Hajjaj frågade, ”På denna varma dag?” Mannen svarade, ”Ja. Jag fastar denna dag i väntan av en mycket varmare dag.” al-Hajjaj sade, ”Så, ät idag och fasta imorgon.” Mannen svarade, ”Bara om du kan garantera att jag kommer leva tills imorgon.” al-Hajjaj sade, ”Detta ligger inte i mina händer.” Mannen sade, ”Hur kan du be mig göra någonting nu när det finns någonting i framtiden som inte ligger i dina händer?”
Och Ibn ’Umar var på en resa med några följeslagare och de mötte en fåraherde som de inbjöd att äta tillsammans med dem. Han sade, ”Jag fastar,” och Ibn ’Umar sade, ”Fastar du i en sådan hetta och samtidigt som du befinner dig mellan dessa växter och får?” Fåraherden svarade:
”Jag tar tillvara på de dagar jag har kvar.”
Ibn ’Umar blev imponerad av svaret och sade:
”Kan du sälja ett av dina får till oss? Vi kommer att ge dig mat från dess kött när du bryter din fasta, och vi kommer betala för det också.” Herden sade, ”Det tillhör inte mig. Det tillhör min herre.” Ibn ‘Umar sade, ”Vad skulle din herre säga om du berättade för honom att det blev uppätet av en varg?” Herden höjde sitt finger mot himlen och sade, ”Och Allâh då?” Ibn ’Umar började repetera meningen som herden sagt, och när han kom till staden så gick han till fåraherdens ägare och köpte herden och alla fåren från honom. Sedan friade han herden och gav fåren till honom som en gåva.
Och Ruh bin Zinba’ reste mellan Makkah och Madinah en väldigt varm dag. En herde som bodde på ett berg närmade sig honom, och Ruh sade till honom, ”O herde, kom och ät med mig.” Herden sade, ”Jag fastar.” Ruh sade, ”Fastar du i denna hetta?” Herden svarade, ”Ska jag låta mina dagar passera förbi förgäves?” Så Ruh sade, ”Du har använt dina dagar vist, O herde, medans Ruh bin Zinb’a har slösat bort sina.”
Och Ibn ’Umar brukade fasta några dagar extra tills han nästan svimmade, och detta fick honom inte att bryta sin fasta. Och al-Imam Ahmad brukade fasta tills han nästan svimmade och brukade stryka vatten i sitt ansikte. Han blev frågad om fastan under väldigt varma dagar och han svarade, ”Det är inget fel med att fukta en handduk för att pressa ut vattnet på sig själv för att bli nerkyld.” Och Profeten frid vare över honom brukade hälla vatten över sitt huvud medans han fastade.
Och Abu ad-Darda’ brukade säga, ”Fasta de väldigt varma dagarna i väntan på Domedagen, och be två rak’at i nattens mörker i väntan på gravens mörker.”
Och det är återberättat i de två ’Sahih att han sade:
”Ni har sett oss med Allâhs Sändebud frid vare över honom på några av hans resor under väldigt varma dagar, och en man höll sin hand emot sitt huvud p.g.a. hettans intensitet, och inge av dem fastade förutom Allâhs Sändebud och ’Abdullâh bin Rawahah.” Återberättelsen av Muslim säger att Abu ad-Darda’ sade:
”Detta var under månaden Ramadan.”
När de som fastar för Allâhs skull i hettan är tålmodiga trots deras intensiva törst, för dem kommer Han avsätta en speciell port av portarna till Paradiset.
Denna port kallas Rayyan och den som går in [till Paradiset] genom den kommer att dricka och den som dricker efter man gått in genom den kommer aldrig vara törstig igen. När de gått in genom den kommer den bli låst och igen kommer att gå in genom den förutom dem…”
Källa: ‘Lata’if al-Ma’arif’ (s. 272-273) av Ibn Rajab
