av sh. Abdur-Rahmân as-Sa’di
Muhammad frid vare över honom
Det vill säga att känna till hans sublima moral och sätt, hans fulländade karakteristik. Den som verkligen känner honom tvivlar inte en sekund på hans sanningsenlighet och hängivelse mot den sanningen, och denna kommer med fri vilja att tro på allt som han kom med, Skriften, dvs Koranen, och sunnah – sanningens religion, Islâm.
Eller känner de inte igen sitt sändebud eftersom de förnekar honom? [1]
Vilket betyder att genom att känna honom skulle tjänaren snabbt anta tron om han inte tidigare gjort det, eller öka i tro om han tidigare anammat tron. Allâh den Upphöjde säger:
Säg: ”Ett råder jag er till, nämligen att ni två och två eller var och en för sig vänder er till Allâh och ber Honom visa er sanningen, och att ni sedan noga reflekterar. Er landsman – dvs profeten, alayhi s-salâm – är inte besatt av någon djinn, vad han gör är att varna er för det stränga straff som han ser hota er. [2]
Allâh den Upphöjde har svurit en ed vid fulländandet av Hans budbärare, hans upphöjda sätt och vid det faktum att han är den mest fullkomnade av skapelsen.
Vid pennan och det som skrivs ned! Tack vare din Herres nåd är du inte besatt! Helt visst kommer din belöning att vara i evighet. Ditt liv och ditt handlande är ett lysande exempel. [3]
Han – över honom vare frid – är det största av de ting som ger tron liv genom sina lovvärda attribut, sublima kvaliteer, sannhet och nyttiga ord, och rätt vägledda och vägledande handlingar. Han är den största av imamer och det bästa av exempel, Allâh säger:
I Allâhs sändebud har ni ett gott föredöme… [4]
Tag emot vad sändebudet ger er och avstå från det som han nekar er… [5]
Allâh har nämnt att de som getts en fast kunskap, de som är skapelsens elit, att de säger: ”O Herre! Vi hörde en kallare” dvs Hans budbärare, ”som kallade oss till tron” genom sina uttalanden, sin moral, sitt beteende och genom sina handlingar, religion och genom alla sina förehavanden, och de säger, ”och vi hade tro” dvs en tro som inte var öppen för några tvivel.
Tro är en av de största sakerna genom vilken man drar sig nära Allâh och bland de största av medlen till att närma sig Honom, och de troende i exemplet ovan sökte medlen till att närma sig Honom genom deras tro på att Han förlåter dem deras synder och skänker dem de mest upphöjda mål, så som Allâh beskriver dem:
Herre! Vi har hört den som ropar, som kallar oss till tron: -”Tro på er Herre!” och vi har blivit troende. Herre förlåt oss våra synder och utplåna våra dåliga handingar och låt oss dö med de fromma, de som gör det goda och det rätta. [6]
Det därför som den som verkligen vill följa sanningen kommer att skynda sig att anamma tron och efterföljandet av honom- över honom vare frid -bara genom att höra hans ord och sedan inte tvivla. Ja många av dem visste bara genom att ha sett hans ansikte att han inte var en lögnare. Några av dem blev tillfrågade: ”Hur kommer det sig att ni följer Muhammad?” De svarade: ”Han beordrade oss aldrig till någonting som intellektet protesterade mot: ’Å om han bara hade förbjudit det där’ och han förbjöd oss aldrig någonting som intellektet protesterade mot: Å om han ändå hade tilltåtit det där istället.’” Så denna intelligenta människa förlitade sig på förträffligheten i hans lagar och på att han följde sitt sunda intellekt i sitt anammande av tron.
Det var på liknande premisser som Roms ledare Heraklius förlitade sig på då han hörde beskrivningen av budbäraren – över honom vare frid – och av vad denne förbjöd och påbjöd, och kom till slutsatsen att han var den bästa av budbärare och trodde på honom helt och fullt. Men ledarskap och makt förhindrade honom från att anamma tron, ja sådana faktorer hindrar många från att anamma tron.
Men de som med insikt och sunda intellekt ser sådana hindrande faktorer lösas upp i mötet med sanningen, en sådan sanning som ger lycka i detta livet och i det efterkommmande.
Källa:
as-Sa'di, Abdur-Rahmân, The Tree of Faith, al-Hidâya publ. Birmingham 2004.
Fotnoter:
↑1 [Koranen, Kapitel 23 al-Muminun [De Troende] vers:69]
↑2 [Koranen, Kapitel 34 Saba [Saba] vers:46]
↑3 [Koranen, Kapitel 68 al-Qalam [Pennan] vers:1-4]
↑4 [Koranen, Kapitel 33 al-Ahzab [De Sammansvurna] vers:21]
↑5 [Koranen, Kapitel 59 al-Hashr [Mönstringen] vers:7]
↑6 [Âl ’Imrân 3:193]
